Igår fick jag pratat med min veterinär som hjälpte Bosse att komma över till andra sidan. Jag har känt henne i många år och hon har följt mej och mina hundar så det första hon sa var – Jag väntade på att du skulle höra av dej. Hon hade fått journaler så hon var väl insatt i hans problem och att det inte gick att göra mer. Vi pratar mycket om anfallen och svaret är att vi kan inte få ett reda på vad det var mer än att det var något som inte stämde i hjärnan.
Jag har tidigare berättat för henne om Frejas valpning och att valpar kom utan fostersäck och navelsträng. Också ett ? men det kan bli så och tydligen inte helt ovanligt hos andra djurslag. Nu tog jag upp ämnet igen för jag har funderat på om Bosse helt enkelt fått syrebrist på sin väg ut. Han var sist av dom. Hon såg det som en trolig förklaring men kan självklart inte säja att det är så.
Jag är alltid öppen med vad som händer mina hundar, på gott och ont. Oavsett vilken förening man är med i finns det alltid några som ”gottar” sej i andras olycka. Låt det inte bli så denna gång. Som uppfödare drabbas vi alla av något oförutsett som vi helst vill slippa, ingen kommer undan.
Kan vi helt enkelt vara överens om att det var slumpen och en enorm otur som drabbade Bosse för mer svar kommer vi, som sagt, inte att få.
Kram
