Måste bara göra ett inlägg till 🙂 Vi skulle ha skyddsjakt på duvor och då tänkte jag testa Stina igen. Först gick hon fot, utan koppel, runt ladugården. Bra att inte stressa upp något utan ta allt så lugnt det bara går. Hon går fint vid min sida så är det dags för skott, då hade hon koppel på så inga dumheter kan ske. Hon måste lära sej att det inte är ok att bara sticka som hon vill och det är sannerligen utmanande när det blir skott. Skott har hon aldrig fått på så nära håll men hon var helt obrydd, Kenneth fick en duva som Stina skulle apportera. Jag tog av kopplet så fick hon gå fot före skick. Hon löste det perfekt så hon fick behålla duvan under fotgående tills det var dags att lämna av till mej.
Stina Fina, du kommer sannerligen att bli en kompis som jag kan lita på i vått som torrt 🙂 Du har mycket kvar att lära men du har så mycket i dej och är så följsam att hjärtat bara smälter. Visst kan du få för dej lite otyg när vi tränar men du är ung, du är förlåten, du likt mina andra hundar kommer att växa upp till en fullfjädrad apportör 🙂
