Den viktigaste träffen av alla i en liten/stor hunds liv enligt mej. Det är nu det är så enkelt att komma till rätta med saker som man känner kan bli ett problem framöver. Vi började med att gå fint i koppel, absolut inget fotgående men man ska inte dra, inkallning och Nej-övning vilken är den viktigaste av alla. Vet en hund vad nej är så blir allt så mycket enklare. Köttbullar i rad som man med ett nej inte fick ta men så, helt plötsligt fick man det som belöning. När vi kört det ett par gånger gav jag tips på hur man vidareutvecklar det, dom lär sej en övning mycket snabbt så små dom är, så var det dags för glögg o pepparkaka.
Många frågor kom upp, erfarenheter utbyttes och händelser i våra hundliv delgavs. När vi pratat/skrattat klart var det dags för del 2 🙂 Nu gällde det apportering. Är man 4 månader finns det inte mycket till krav, jag vill se hur dom gör så jag kan ge vägledning för framtiden. Varken Gösta, Kakan eller Spira har några problem med att apportera och kommer riktigt fint in med dummisen 🙂 Bra jobbat 🙂
Så kom det fram fågel, inga hade problem med att apportera mås och duva. Kakan blev bytesmedveten och ville ha den själv men med köttbullar kunde vi få tag i fågeln. Vän av ordning kan tycka att det är ju inte bra att en valp är bytesmedveten men jag tänker helt annorlunda. Hellre det än att valpen tycket vilt är läskigt och eftersom dom är så unga jobbar man bara på ett lite annorlunda sätt när det blir så. Dock finns det lösningar om valpen skulle tycka att vilt är konstigt så visst går det att lösa också. Dom är bara 4 månader!
Nu har ni lite hemuppgifter till era lovande hundar, snart ses vi igen och dyker det upp frågor så är det bara att höra av sej 🙂 Tack för idag 🙂
