Birgitta lade ett spår borta i sin skog till Ture som vi nyss gått. Spännande att se hur han skulle spåra i ny mark och med annan läggare. Efter ett litet tag så fick han se en bil som stannade på landsvägen, den skällde han ut och tyckte den skulle åka. En hund alldeles nära skällde och den lyssnade han på en liten stund men inte att han glömde spåret 🙂 Spåret gick även över en bredare spång som är vid ett dike men han gick inte på den utan tog vägen vid sidan istället, helt ok. Det gick alltså riktigt bra 🙂
