Igår em åkte vi iväg igen för en andjakt 👍 Det är en jakt med enbart vildänder så tankarna far tillbaka till den tiden då pappa och jag samt Lizzie ❤️ gick till ån för detsamma. Kommer änderna eller inte?
Min skytt, tillika ägare till marken, fick en and som hamnade i sjön. Jag skickade Stina omedelbart för det började bli mörkt och det enda hon hade att gå på var hörselmarkering.
Lite drygt 100 m framför oss fanns en liten öppning i vassen och där var hon snart igenom. Jag hörde henne jobba intensivt så jag förstod att den var skammad. Efter en god stund hör jag henne komma, är anden med eller inte? Till min glädje har hon den så jag ropar till skytten om detta och han var mycket imponerad av hennes arbete ❤️
Detta var nog den svåraste apportering som Stina gjort och jag är himla stolt över henne ❤️ Så när det tackades för jakten var det mycket beröm för henne och det värmer. Resultatet blev magert 😅 Stinas and och en nötskrika 👍 Det gör inget och mina apportörkamrater vet att så här är jakt. Dom gladdes åt vårt jobb och lyssnade gärna när jag skröt över Stina, tack för att ni är ni ❤️