Åkte på kvällen igår för att vara med på andjakt. Det är ett par som har var sin labbe, trevligt folk. Så är det en kvinna jag känt i många år som också har labbe, mindre trevlig. Dessutom gillar hon inte flattar.
Hon börjar prata med paret och lägger upp var dom ska stå utan att fråga mej! Jag lät henne hållas. Så säjer mannen att hon kan ju vara där jag ska vara. Då sänker hon rösten lite, men jag hör tydligt, hur hon säjer samtidigt som hon rynkar hela ansiktet, jag vill inte stå med flattar. Jag höjde rösten direkt och sa, URSÄKTA! Då sänker hon rösten ytterligare.
Jag blev rätt förbannad och man kan undra hur människan är funtad. Jag höll god min ändå för att få en fin kväll ihop med övriga trevliga gänget.
När jag ändå är igång kan jag berätta att jag var hundförare för hennes man förra gången. Allt gick bra tills han vänder sej om med sänkt vapen för att skjuta en and. Jag hukar mej reflexmässigt och fick en mycket obehaglig upplevelse. Detta berättar jag för jaktledaren för sådant här får bara inte hända. Då kommer mannen och jag upprepar att det var mycket obehagligt. Då ler han och säker, ja där kunde du fått mittbena! Helt otroligt! Han var inte med igår.
Stina 🥰 är alltid duktig och Sansa 🥰 visar nu att hon vet vad som gäller. Vad gäller mina kompisar så var jag väldigt stolt och glad när vi åkte hem.
