ALLA borde vara med på en jakt för att se hur det går till, fikapaus då det ges gliringar med glimten i ögat och många skratt, respekten för att vi gör si eller så, aldrig något anklagande, spännande drev som ger ett fällt djur som kommer att förgylla middagar framöver. Varje år skriver jag om hur vi jägare får det finaste kött av alla och så är det. Tänk att veta att djuret strövat fritt, levt som det ska i harmoni med naturen. Vi hör också till naturen och tar inte mer än vi ska. Att det skulle vara fel har jag väldigt svårt att förstå.
Nu har lilla Stina varit med i fyra dagar, dock inga hela dagar, och jag märkte idag att jag inte tänker på henne, hon har blivit en skogsmulle 🙂 Hon kan följa med dom andra en bit men vänder till mej rätt fort. Hon bara är 🙂 Vi skulle över en spång som är rätt otäck, se bilden, vi börjar gå över men så ser jag att hon tvekar. Jag backar och Jenna följer med mej så även Stina. Jag tänkte att då får dom simma över bäcken som går under. Jenna gör det, jag går över och av två onda ting väljer Stina spången. Det var riktigt modigt gjort 🙂
En tjur blev fällt och eftersom inte Stina var med så fick Jenna och Tali vara med på bild, så även min skugga.
En underbar höstdag i kamratens tecken, såväl människor som hundar. Tack för idag.
