År: 2017

Britt och Loke har kommit för tjuvträning så vi tränar lite både idag och i morgon. Tali får vara med så kör vi stoppsignaler och linjetag, även dirigeringar.

Annica hade vägarna förbi så hon passade på att titta in. Jätteroligt att få se Soli igen, en ung härlig tjej 🙂 Hoppas du svänger in nästa gång du är i faggorna igen 🙂

Jag vill ha bättre avlämningar på Ture så nu tränar jag target. Med klicker belönar jag så fort nosen är i handflatan och efter det får han en godis. Jag testade även med en dummies, lade den ett par meter från oss och han fick hämta den. Jag väntar ut honom men så fort han är vid handflatan klickar jag. Apporteringen ligger nere ett tag, det är han duktig på, så vi tränar vidare på detta. När det sitter inne så börjar vi om ute. Bilderna är lite suddiga, inte lätt att fixa allt på en gång 🙂

Då har vi varit iväg för att röntga Frejas höfter och armbågar. Hon ser allt lite dåsig ut på bilden, lite till så är det dags. Höfterna ser fina ut, likaså armbågarna så jag hoppas att SKK tycker detsamma. Det ska bli skönt när alla är röntgade så man vet hur det är. Röntga gör man dels för min skull, att jag ser hur min avel blir på lederna, dels för ägarens skull så man vet hur det är. Alltså, framförallt för hundens skull. Är röntgen på något vis inte ok så ska man veta hur mycket man kan belasta sin kompis.

Några bilder från dagens träning blir det inte. Lika bra det för idag var det en sådan dag då det inte gick så bra. Gång efter annan så flyter det på och hundarna går från uppgift till uppgift. Så helt plötsligt är all kunskap som bortblåst och det märkliga är att då drabbas alla. På ett sätt är det bra för då vet man att detta kan hända och vi kan prata runt problemet. Det allra bästa är dock att nästa gång kommer det inte att vara så här.

Jag fick av min mamma en liljeknöl som jag inte har en aning om vad den heter. I år är den vackrare än någonsin med 4 stänglar och två klockor på varje.  Jag njuter av att titta på den och tänker på mamma som säkert tittar ner och njuter hon också.

Det är bäst att passa på och testa, även, viltspår på Ture medans han är kvar 🙂 Spåret blev ca 250 – 300 m med en vinkel. Det är flera månader sedan han fick testa ett kort spår så det skulle bli spännande att se vad han tyckte om det. Man kan alltid gå in och stötta och blir det problem så tänker man efter och gör spåret på annat vis nästa gång.

Han tog ann spåret perfekt och gick iväg. Snart fastnade linan i en buske så det blev tvärnit, han kom och kollade när jag fick loss den och när det var klart gick han på direkt, utan hjälp. Han gick ca 2 m rakt fram i vinkeln men fattade galoppen snabbt och tog den fint så snart var vi framme vid klöven:) Han har ett jättefint tempo så attans så nöjd jag var 🙂 Hoppas hinna med ett till före han åker.

Jag skulle börja med maten och tittar ner, där är 4 förväntansfulla 🙂 Ligger man riktigt stilla och nära så kanske man kan få en smakbit. Självklart får dom det 🙂

Jag hade lite träning både igår och idag. Det roliga var att igår var alla mina hundar hemma på en gång, det är inte ofta det händer så ett familjefoto ville jag ha. Till slut fick vi dom att sitta fint ihop och även jag var med på ett ihop med dom. Saga bor hos Susanne och Freja bor hos Birgitta, ni tar så väl hand om dom och ofta får jag träffa er.

Jag hade tagit upp lite vilt för att Ture skulle få testa och det gick hur fint som helst.

Igårkväll kom Bäste Ture hit för att vara hos mej ett litet tag. Så himla nyttigt att få vara i flock igen och lära sej ännu mer av signaler. Karda talade direkt om, på ett bestämt och väldigt fint sätt, att du din plutt sköter dej. Jenna blev överlycklig och pratade bäbisspråk med honom men väl inne när hon lagt sej och han skulle fram till henne hördes ett dovt brummande från magen. För övrigt rörde hon inte en fena och han köpte det direkt. Jenna är som jag, har man lagt sej så vill man inte bli störd 🙂 Tali hade en lite mer passiv hållning så han försökte lite med att få igång henne men utan resultat.

Ja, så tänkte nog Karda idag, äntligen 🙂 Hennes trampdyna läker så fint så jag kände att hon får följa med till skogen idag och hon tyckte det var jättekul att få sträcka ut benen. Jag har haft en hel del skärskador i trampdynorna och i början åkte jag för att sy. Det finns en hel del ”gömmor” i skogen som dom kan skära sej på. Sedan började jag pyssla om det själv. Min fundering var om det verkligen var nödvändigt att sy och det visade sej att det inte var det.

Jag har järnkoll på skadan, spolar, bandage och homeopatmedicin och det läker på samma tid som om det vore sytt. Självklart skulle jag uppsöka veterinär om problem skulle uppstå men, peppar peppar, än har det gått fint.