Jag skulle gå den lååånga promenaden så vi gick hemifrån mot skogen. När vi kommit en bra bit på väg så sticker Jenna och Karda iväg. Jag ropar aldrig på hundarna utan dom ska hålla koll på mej. Jenna kan skogen utan och innan så hon var snart tillbaka hos Tali och mej men Karda kom inte. Jag vet att hundar kan springa bort sej, dom blir ensamma och kan bli lite stressade om dom inte vet var man är, alltså började jag ropa på henne med jämna mellanrum. Till slut kommer hon och tungan hänger lång, hon hade garanterat sprungit rejält för att komma tillbaka. Jag skulle ta kort på henne och får se att hon blöder från tassen, kollar och ser ett fult skärsår. Så himla typiskt att vi var längst in i skogen och lång väg hem men det var bara att knata på. Väl hemma ser jag till såret och lägger på binda så hon inte kan slicka på det. Tror bandaget var det som ”sved” mest, stackars Karda.
